Almedalen 2024
Almedalen är Sveriges största folkbildningsinsats med hela 2000 programpunkter som alla är gratis att delta på. Det är en spännande miljö att vistas i för alla oss som är samhällsintresserade. Många fina spontana möten med makthavare och opinionsbildare som man aldrig annars kan möta på detta informella sätt. Vi har fått lyssna på många intressanta och viktiga seminarier och vi har också fått möjlighet att göra vår röst hörd både via vårt egna seminarium men även i de paneldebatter vi blev inbjudna till. Vi lämnar ändå med blandade känslor då vi inte riktigt känner igen oss i den väldigt mörka bild som förmedlas av skolan och elevhälsan. Ja, vi behöver mer resurser i skolan, både för lärare och elevhälsan. Och skolledare behöver rimliga förutsättningar för att klara uppdraget men vill ändå att man funderar kring följande:
1. Att i nästan varje paneldebatt höra olika organisationer och politiker framhålla att elevhälsan är viktig men att samtidigt säga ”kuratorn eller skolsköterskan är aldrig där eller har alltid en stängd dörr” och sen inte lägga till varje gång att en stängd dörr med stor sannolikhet beror på att vi just då hjälper ett annat barn eller att vi stöttar en förtvivlad förälder osv. Debatten låter ibland som att vi inte vill finnas där. Att vi håller oss undan. Vi är för få inom elevhälsan men vi kan heller inte låta skolan bli en akutinstans där vi förväntas vara tillgängliga dygnet runt. Vi behöver också få finnas där för att hjälpa alla lärare som ofta är väldigt ensamma och utelämnade till svåra situationer. Vi behöver få arbeta främjande och förebyggande för att kunna nå så många som möjligt men det jobbet kommer ofta ske bakom kulisserna och det behöver få ta tid.
2. Ibland låter det som att inga viktiga och bra samtal sker i skolan och att allt bara är kaos. Vi möter lärare varje dag som gör ett fantastiskt jobb, som lyssnar på barn, som är pålästa, som vill ha stöd av elevhälsan i vissa frågor för att sedan själv göra jobbet med eleven. Vi möter många elever som inte får de stöd de har rätt till men vi ser också elever som lär sig saker varje dag, och som har framtidstro. Det är viktigt att låta röster från skolan komma fram för att nyansera debatten och för att också kunna bemöta och förklara lösningar som är förenklade eller inte genomtänkt för att man inte har hela bilden.
3. Vi behöver prata mer om psykisk hälsa men vi tycker att man ofta söker enkla lösningar på svåra utmaningar. Vi måste prata om en läroplan som stressar sönder våra barn, vi måste också prata om vikten av att det finns många viktiga vuxna i skolan både i och utanför klassrummet. Vi kan inte bara tänka att vi ska lära barn om psykisk hälsa och sedan inte förstå att vi då lägger ett stort ansvar på det enskilda barnet att lösa sin ofta komplexa situation om vi inte parallellt jobbar med lärmiljön osv.
4. Det hade varit önskvärt om vi som arbetar i skolans värld fick ta större plats i en debatt som handlar om oss. Det är märkligt att lyssna på paneldebatter där det finns med tio personer från olika myndigheter och organisationer men ingen från skolan fast man pratar om just skolan och specifikt elevhälsan.
Med det sagt tack för alla fina samtal och möten med både nya och gamla bekantskaper. Extra tack till elevhälsans professionsföreningar för fint samarbete och till Embla, Sveriges elevkårers ordförande, som styrde upp vårt egna seminarium galant! Nu får vi samla alla intryck och se till att vår röst inom elevhälsan får en tydlig plats i Almedalen 2025.
För att se mer ingående rapporter om våra dagar i Almedalen rekommenderar vi att följa oss på Instagram och Facebook.
